Slutet på historien

Jag skrev en bok. Historien måste berättas. Just nu läser jag Graham Greens Slutet på historien. En mörk berättelse om kärlek. Min bok handlade nog också om kärlek, om två män som ville försöka förändra sin mansroll, inte så mycket konventionellt familjeliv, men de ville vara bra pappor.

En märklig bok blev det. Jag tycker jag börjar hitta rätt i arbetet. Det tog mig fyrtio år att börja skriva på riktigt och sedan tio år att lyssna på mig själv. Jag skriver varje dag, och jag har ingen plan. Jag skriver när jag känner för det och det är oftast på början av dagen och på kvällen och sammanlagt blir det nog uppåt tusen ord om dagen.

Det är någon känsla som ska infinna sig. Annars är mitt liv väldigt tomt, jag gör inte mycket utöver att jag skriver och kollar på mina bilder. Fotograferar jag aldrig, jag tar bilder, ja, men jag fotograferar inte. Om jag känner en känsla så tar jag den men det finns ingen konsekvens och ingen struktur. 

Det hela började med att jag slutade med kamera, började med mobilen. De betydde en del, bland annat att jag måste vara nära motiven, precis som med en vidvinkel på kameran, men utöver det kan man inte plåta något med en mobil. Man måste vara nära, som den här bilden och jag tycker om den begränsningen. Ju mer begränsningar man har, desto mer tänker man på bilden. Det är samma med skrivandet. Det måste finnas en enkel känsla mellan mig och motivet, eller en speciell känsla av ro och koncentration då jag skriver.

I min värld går allting fort. Jag skulle behöva en redaktör och jag skulle behöva någon som sköter mina bilder, gör mina utställningar, härjar fritt, så att säga.

Alla säger att jag ska göra böcker. Jättegulligt, men jag har inget bokförlag och jag är en Boomerinfluenser som min fine son  säger. Ingen fan är intresserad av att ge ut några böcker av mig eller ställa ut mig. Det kommer att komma en dag, men inte nu. Det jaghar sysslat med passar som inte förläggarna. Däremot har jag bra publik på nätet, min fejsbook visar på att jag har mer än 200 000 besök varje månad på mitt konto. Så det finns något som rör sig någonstans.

Allt är för sent, det är verkligen det mantra jag har upptäckt. Ta de grekiska kykladerna, dessa vackra öar som man kan se på bild i varenda resebroschyr, men det är ju ren bluff. Idag är ställen som Santorini, Mykonos, vidriga ställen, helt förstörda av penninghunger och turist. Är du normalt funtad så står du ut en dag på dessa vidriga ställen, men i resereklam framställer man dom som drömmen, medan lokalbefolkningen inte har vatten, än mindre bostäder, lokaltrafiken går på knäna och det är ett helvetiskt liv överallt. 

Det är drömmen om drömmen som inte finns, o det gäller mycket, Allt är för sent, men inte riktigt. Det är dags att göra de förändringar som krävs, om folk vill. Och det är väl det som är problemet.