Fiket

 

På vårt fik har det verkligen jobbat en del pärlor, som hon på bilden. Vad hon gör numera vet jag inte, men lika ofta som det är fantastiska unga människor som jobbar, lik ofta är det hopplösa typer med taskig attityd. Det är en sak att de inte kan jobbet, för det kan inte de flesta som börjar, för de får ingen utbildning. De köper vi, eftersom vi är stammisar så hjälper vi dom att komma rätt, lär dom skillnaden på en Cappo och Espresso macchiato osv, sedan har vi de hopplösa typerna som hon idag. Har inte fattat någonting om logik, ansvar, kundbemötande, hen som jobbar idag, tror att se sur ut är en fördel, saknar förmågan till humor och kan inte göra kaffe. 

Gud ske lov. Vårt fik hade en snubbe för ett år sedan som var i samma klass. Han sa vi till slut åt att han nog skulle sluta. Man kan inte jobba på fik och vara otrevlig, ha noll koll på läget.

Så var det med det. Någon sa: Varför byter ni inte fik? Helt rätt, det kan man fundera på? Vårt fik har gamla bullar, alltid gamla bullar, värdelösa mackor och noll service. Vi kanske ska byta fik, vi kanske ska helt enkelt ska byta upp oss. 

Medan jag funderar på det så dricker vi vårt kaffe, läser en runa som Roffe Wikström skrivit om trummisen Dunker som gått bort. Livet går vidare, så är det bara. Dags att leta nytt fik.