Medan tiden faller...

 Jag känner hur det luktar bränt. Hos tandläkaren och rotfyller en tand jag slog av på Metron i Aten. Som gammal karatemästare fokuserar jag på fötterna och drömmer om att jag är på ett party. Då behövs ingen bedövning. Det svåra med tandläkarbesök är tiden, att man vet aldrig när dom blir klara. Man ligger upp och ner och rent symboliskt så rinner pengarna ur fickan.

Innan besökte jag Il Cafe, det gamla fina kaféet är på deken. Folk försvinner. 

- Folk har inte råd längre, säger Polarn.

- Ja, det är dyrt här, jag har alltid tyckt det.

- Det är dyrt överallt, folk har inte råd att gå på kafé, de sitter hemma istället. Vad är det för jävla liv?

Han har rätt. Jag ser alla tomma butikslokaler i våra kvarter, samtidigt som tex Handelsbanken har maxvinst. Vem är samhället för? Om vi inte har råd med en kaffe på dagarna, då är det snart kört.

Man gjorde en undersökning på vilken yrkesgrupp som gör mest skada i samhället om de strejkar.

Förskolelärarna, det är den första länken i en kedja som brister. Det är livsviktiga. Om reklamare eller banktjänstemän strejkar betyder det inte så mycket. Hela vår näringskedja bygger på de jobb som är sämst betalda, våra viktigaste jobb är sämst betalda. Är det kommunism att säga att förhållandet ska förändras?

- Får jag dricka kaffe, frågar jag den kvinnliga tandläkaren. 

- Det går bra, säger hon och jag går hem och gör en stor balja. Inget smakar så gott som kaffe efter ett tandläkarbesök.