En helg att minnas...

 Jag tar en bild av skärmen, webbkameran över hamnen i Naxos. Det känns lite sorgligt den här helgen. Anders Petersen hade vernissage och det blev en satans hets. Jag kan bara säga att jag känner stor sorg över att en sådan liten community som fotokollektivet i Sverige, kan mana fram så mycket splittring och hat. 

Den enda känslan jag känner är ledsamhet. Och att det inte är roligt längre. Jag avviker nog från det framtida samtalet, drar mig till havs eller hamnen. 

Jag åker ofta till hamnen då det krånglar. Det är något rogivande att sitta och se ut över vattnet, se båtarna komma och gå. Det är en märklig tid och vi är alla inne i en kollektiv depression. Det har väl aldrig funnits en svensk ungdomsgeneration som mått så dåligt, käkat så mycket antidepressiva och haft så liten framtidstro.

Det är massa grejer jag inte får ihop. Valet i USA, alla dessa israelvänner som inte ens verkar kunna förstå vad den israeliska ockupationen sedan 1948 har betytt, den svenska regeringen som konstant blåljuger. Det enda som varit roligt är Akelius försök att köpa in sig i Privatskolans värld. Det var en kristallklart bevis på vad privata skolor betyder, vad som är deras viktigaste mål, aktieägarna.

Sorg var ordet, förlorad mening är ett annat ord för samma sak.