Den vackre Steve Gadd, trummisen och Hasselblad.

 

Han kallas Dr Gadd, den 78 årige supertrummisen Steve Gadd. Han har spelat med alla, senast flera år med Eric Clapton och han kommer från jazzen och är en sk levande legend. En gång i tiden var han en av de mest anlitade studiomusikerna förutom alla turnéer.

Han är sliten, man ser hans tatueringar, men Herre Gud så vacker han är och Herre Gud, så han spelar. Jag vill bli som han, sliten, älskad, vacker och duktig.

I dagarna fick Anders Petersen en tunna skit över sig av en ganska aggressiv Sonia Hedstrand som skrev en onyanserad recension om Anders utställning på Hasselblad. Den är verkligen värd att diskutera ur alla aspekter, bildvalet, kopieringen, hårdheten,  känslan i bilderna, men det är ett val Anders har gjort och vissa verkar gilla det. Andra inte.  Där jag ser onödig råhet, ser andra kraft osv , dvs ett omöjligt spektrum att generalisera om. Take it or leave it.

Denna utställning är bara en del av Anders enorma produktion, han har gjort så enormt otroligt fina grejer tidigare i livet, kanske något av det bästa vi sett i svenskt foto, men det glöms bort. Men, detta är tycke och smak, fotografen avgör hur och vad som ska visas. Vi andra kan bara förhålla oss, tacka eller säga fuck you. Det är konstens enkla lag.

Men, det är inte det värsta, utan det som irriterar och skaver är  att recension är en soppa av antydningar, om sexövergrepp, och allmänt manshat. Hela tiden återkommer hon till Kuken.  Det är ju helt klart att Sonia Hedbrant försöker göra sig en karriär på att gapa högt. Om vi ska ha den här typen av tonläge så kan vi ju glömma det offentliga samtalet och dessutom har Sonia Hedstrand den dåliga smaken att totalt nonchalera inlägg som inte faller henne i smaken. Dom avspisar hon med någon överlägsen mening typ: Skaffa dig en analys osv,,, Jag säger som jag brukar säga: Även om jag är man så får jag inte bära mig åt som ett arsle. Nu vet vi att det gäller kvinnor också.

Sedan kommer nästa steg. Många verkar enormt glada över att Anders och några andra med kukar får sig en skopa skit, det finns helt klart ett uppdämt behov av att manifestera detta.  Och det är också okej, men man får ju ta och vara öppen för en diskussion, inte bara skrika rakt ut. 

Jag har varit femtiofem år i fotografisvängen och ingen kulturart är så jämlik som att frilansa som fotograf. Kvinnor och män har precis samma förutsättningar. Det är inte som på en arbetsplats, vi rör oss som fria radikaler och det som räknas är att du är duktig, kan tala för dig och kan umgås med folk på ett vettigt sätt. Resten handlar om vad du vill göra och hur du vill göra. Det är varken lättare eller svårare för någon. 

Det kommer ju att rulla på ett tag.  Och det helt enkelt för att estetiken i utställningen inte passar i den nya tiden, många kvinnor pallar den helt enkelt inte. Sedan är ju frågan var går gränsen och vi får se hur den flyttas.

Däremot är jag väldigt nyfiken på vad som är alternativet.  Är det dessa ganska blodfattiga former av fotografi där man börjar med en teori, skapar en idé och sedan fotograferar man sin uppritade idé och kallar den någonting eller kommer det något annat? Just nu ser jag ingen nytt under solen, mer än att AI accelererar, att porren ökar och mobilselfisen är den populäraste fotoformen. Man kan säga att fotografiet har dött lite för stunden.

Ser att Hasselbladspriset 2024 delas ut den 8 mars, med tanke på att Anders utställning hänger så länge så skulle de ju vara  roligt om han fick det. Han är den enda svenske fotografen i nuläget som skulle platsa att få det fina priset.