Den bästa bilden och saknaden av ngt...

Den här bilden på min frun, 16 aug 2014, då vi gifte oss är den bild som betyder mest av alla jag har. Bilden har taskig kvalitet, vet ej vem som tagit den, men vi har just satt på oss ringarna och vi är nygifta och min fru så mördande vacker. Varje gång jag tittar på den så får jag tårar i ögonen. Vilken lycka att få leva med denna kvinna och livet blir bara bättre med henne för varje år som går. Överhuvudtaget har jag haft tur med kvinnor i mitt liv. Ibland brukar jag spela upp radbandet med dom som passerat och jag måste erkänna att på något vis älskar jag de alla fortfarande. Alla har varit så fina och roliga och smarta och extremt snygga och det är helt ofattbart att en sådan odåga som jag fått leva med sådana fina kvinnor.

Jag skrev ett inlägg om att man som äldre man saknar en del i livet. Det förstod inte en yngre äldre man. Det jag saknar är det fria sexet och en kropp som klarade vad som helst. Det är ganska enkelt med ålder, om du är frisk är livet så otroligt mycket enklare att leva. En frisk kropp betyder allt, men om din kropp börjar krångla, då börjar också livet krångla: Jag kan se effekterna av en trasig kropp varje dag på mina kompisar, alla över 67, ingen kommer undan, mer eller mindre trassel. Det gäller att hålla humöret uppe och acceptera livets villkor, och det är det sista, som är det svåra och när man inte gör det fullt ut, då blommar saknaden av det som fanns och inte finns, fullt ut.