Och så går dagen,,,,

Och så går dagen.. Min fru är speedad. Hon ska guida vippfolket på Nordiska museets nya stora utställning. Jag skulle hjälpa henne med tvätten och gjorde som hon sa, men gjorde något fel och klänningen blev en dm fort. " Jag älskar dig ändå", som hon uttryckte det då hon försvann till jobbet i en kavaj och byxor och var så innihelvete snygg.

Själv låg jag under dubbla duntäcken och frös. Flunsa, eller covid, vem vet, spelar den någon roll.

Jag arbetade mig långsamt upp i sittande ställning, tittade på bilder. Sune Jonsson, vilken fotograf. Han sätt att närma sig motiven är så överväldigande ömsint. Det är stringent, men framför allt ömsint. Sune J och Strömholm är som två kungar på samma mynt. De fyller olika hål hos samma människa.

Sune skriver också så fenomenalt bra. Jag hittar några lådor med 18/24 cms kopior, så stora som bilderna var då jag började fotografer i mitten på sextiotalet. Fick någon ide om att göra en utställning med de minsta formaten. På den underbara galleriet Obscura var ju tex många avStrömholms bilder i 18/24. Ett starkt format.

En gång i tiden fanns både Gauss och Obscura i Gamla stan och jag minns ännu min bildvisning då jag stod på taket och projicerade bilder på husväggen mitt emot. Hur gick saker och ting till på den tiden?

Jag köper en chokladkaka. Strömholm ville ha röda båtar och hallon. Gamla män gillar godis. Det är kanske frågan om att man saknar något? För vi äldre män saknar mycket i våra liv. Allt det vi levde för togs ifrån oss, en del av oss kämpar som tigrar för att behålla lusten och längtan, men det är bara att kolla hur det går för åldrande lejonhannar. Det är ingen lek i parken då dom dödas av de yngre hannarna.

Min fru ringer hem, lycklig, ska ta ett glas champagne. Fan, vad jag unnar henne det. Själv letar jag i lådorna, jag letar det jag knappt kan komma åt, den lusten och ron som total koncentration innebär. Det där som Sune Jonsson bär i sina bästa bilder. Det ömsinta, stringenta närmandet.