Under the apple tree

Jag börjar bli livrädd för solen, tycker mina leverfläckar kliar överallt och ändå är jag numera så försiktig i solen, skjorta, aldrig naken i solen före sex på kvällen. Igår, beachen, kände ett sug, drog ner. Ganska mycket söndagsgreker på vår hemliga strand, som numera är så hemlig att det snackas amerikanska där. Tänkte ta ett snabbdopp, gick genom dungarna trädgrottor, då någon säger på Grekiska: Micke, jag vill inte se dig naken.

Yannis, som har sitt tält gömt bland träden hade satt upp en hängmatta, hans tjej, Maria, var med och jag fick krypa in i trädgrottan. Det var himmelskt, lite vind, skugga och en kopp kaffe. Vi låg några timmar och snackade skit, sedan sa jag att jag åker hem och på natten kom Yannis och Maria och bodde i huset.

Jag har haft några magiska stunder sedan jag kom tillbaka, och när stunderna är magiska, så är de magiska på ett sätt som jag aldrig känner i Sverige. Min fru letar återigen ett ställe i Södermanland. Vi hade ju ett litet torp vi hyrde, det var underbart så länge min fru var med, men så fort hon drog tillbaka till Stockholm och jag satt ensam, så fick jag direkt lappsjuka. Det är problemet med svensk landsbygd, det finns inget liv, kanske ett kaffe, två mil bort, som är öppet mellan 11 och 17, men ingen bar, inget folkliv och just detta driver mig till vansinne och skapar lappsjukan. 

Jag älskar ensamhet, men vid behöv måste det finnas folk att snacka med. Det är skillnaden mellan Grekland och Sverige. På den tiden jag åkte skidor var Åre ett alternativ att bo i, men jag brukar kolla vädret, typ elva grader hela sommaren, lätt regn och troligtvis en jävla massa mygg, men en gång i tiden var Åre ett ställe jag skulle velat bo på.

Annars då? Kollade sista programmet av Happy Valley, synd att sista programmet var seriens sämsta, dom hade helt enkelt svårt att få ihop det, men annars, en strålande serie. Längtar efter en ny fotograf som ska lyfta oss till höga höjder. Har världen blivit sådan att alla fotograferar och inget blir oupptäckt längre. Jag tänker fortfarande på en bild som Strömholm tog,  av det hus med en krog i botten på huset. Han bodde där och bilden fanns på utställningen på Nationalmuseum. Jag slog upp krogen, fanns bilder på krogen och huset, och man kunde se fönstren där Strömholm bodde i sitt rum. 

Sånt är magi, men det började med Strömholms magiska bild på huset. Jag brukar också kolla Bröderna Turnleys fikaställen, slå upp dom, se vad recensionerna säger osv,, det är också magi, men det måste tas bilder och berättas på ett sätt att man vill ta sig djupare...