Målningen som inte finns längre,,
Min fru och jag hade kört in från Stelida. Vi bodde i ett litet rum, med två sängar, ett kök och ett litet badrum. Huset vi bodde i var en liten fd vattenbassäng. På kvällarna fick jag spola taket med vatten för det blev fyrtio grader varmt inomhus.
Vi hade två fläktar i ett rum och det hjälpte inte. Ute på verandan som låg hundra meter från havet var det vackert men också alltid en massa mygg.
Därför körde vi in till stan då och då för att äta och vila kropparna från värmen och myggen.
Stället med den här målningen låg på en bakgata, men utsikt över Paralian, den stora gågatan. Det var en fantastisk målning, direkt på väggen. Den hade suttit i många år och stället var ett riktigt ställe, dvs ett sådant dit locals gick och även på vintern var det öppet.
Där hamnade vi och där tog jag bilden, i all enkelhet, för det är ju så att enkelheten är det som vinner i längden.
Stillbild, kallas fotografi, nu har det kommit en fotografisort til: Promtografi, tror jag det var. AI-genererade bilder, men vi lämnar det.
Stillbild
Enkelt
Stilla
Minne
Erfarenhet
Glädje
Upptäckt
Så många ord, men alla handlar om samma sak. Enkelhet, stillhet, närvaro. Innan jag skrev det här så kollade jag på Insta, tio konton och några reels passerade på en och annan minut. Som ett fladder, som en gardin som svänger i vinden så att du aldrig ser utsikten men ej heller gardinen.
Jag säger det igen. Stillheten.
Det finns en vacker scen i Joakim Strömholms film om sin pappa, Christer. Christer står och tittar på en vägg. Kontemplation. Stillhet.
Han kanske inte ser något men något sker inom honom.
Peter Turnely hade i sedvanlig ordning ett starkt inlägg. Ett om respekten. Han hade för 27 år sedan plåtat i ett av de områden där det slåss och förstörs mest idag i Frankrike. Hans bilder berättade om män och kvinnor som försökte skapa sig en framtid i Frankrike. De kanske inte hade världens bästa jobb, men de hade jobb, de hade drömmar, de hade barn, de försökte skapa något.
Kanske måste man försöka få de unga människorna i vårat land som skjuter och dödar innan de haft sex
att förstå att deras föräldrar haft en dröm, arbetat för en dröm och att de också har ett ansvar att själva driva den drömmen framåt, för sig själva, för oss alla, för sina barn, för respekten för sina föräldrar.
Ingen kommer från ingenstans, vi har alla en historia och vi har alla en framtid.
Att säga att vi inte har en historia eller en framtid är falskt, en ren lögn.
Vi har alla en framtid och vi har alla en historia.
Det är en bra sanning.
Låt oss hålla oss till den.
Vilket utmärkt liknelse med gardinen... 🖤/biggan
SvaraRadera