Jojje och Claes... eller när lamporna tänds,,

Jojje och Claes,,,

När kafésittningen är över med alla sina vindlande samtal utan riktning så brukar vi alla gå hemåt. Jojje och Claes brukar ta en egen liten runda till Ica för då hinner de snacka musik och lite mer böcker, sedan blir det en kort repa från korsningen till Jojjes hus.

Dagen efter sker samma sak, på samma kafé med samma vindlande samtal..

Jag sitter på verandan. Åkte till havet, åkte ner till havet från våra berg och tog ett bad klockan åtta på kvällen. Havet hade börjar resa sig och vinden ökade. Jag låg en halvtimme på stranden innan jag körde tillbaka till verandan, 

Jag vill se lamporna tändas, klockan nio börjar de lysa, de solcellstrimmade lamporna. Det är som en liten kräftskiva i vårt hus som är så mycket sten med vindruvor, citroner och apelsiner, men mest sten.

Katten gör mig sällskap. Hon ligger tryggt i knäet medan jag sätter i mig gårdagens mat som jag värmt i micron. Jag tar alltid med mig en matlåda hem om jag inte orkar äta upp. Igår åt jag alldeles för lite och lukanikon och den grekiska salladen glider ner i en behövande kropp.

När lamporna tänds, ligger jag kvar ett tag på stenbalustraden, ser ut över landskapet och blinkningarna från vägen uppför berget. Sedan slocknar det, bara lamporna på verandan lyser och jag tänker att det är som att se en båt långt ute på havet som långsamt kommer närmare.

En svart katt dyker upp och Skopelits, min katt börjar piska med svansen och jag inser att det är dagens slagsmål som hägrar. Jag lämnar katterna och går ner på gården med nakna fötter, stenarna är fortfarande varma och det lyser från det andra huset, det Vita, som är vårt sovrum och kök. När jag stänger dörren bakom hör jag hur katterna fräser åt varandra men de försvinner i ljudet från min expressomaskin då jag gör en minikopp kaffe för att avsluta kvällen på rätt sätt.