Skogsnäs, återvändandet...

Återvändandet. 

En lång resa genom Sverige. Vi sitter på ett loppis och ett kafé med jukebox, strax innan vi kommer till Skogsnäs.

Det är fyrtio år sedan. 

Det finns en längtan att se hur det ser ut idag. Jag har rest söderut i fyrtio år, nu mot norr igen.

Vännerna finns kvar. De gläder mig. De är lika välkomnande som de alltid varit. En del vänner finns inte mer. Det framkallar en sorg i mig.

Jag går med blandad sorg och glädje. Det är barnen och naturen som fyller mig med mest värme och lycka och vänligheten.

Men, det går inte att komma ifrån, trots att det jag ser och är med om är en slags framtid, ett bevis på att tillsammans går det att få till det mesta.

Mina bilder har hjälpt till. Det är underbart och några röster viskar underbara ord, men jag saknar ändå en människa och hon levde inte. Hade velat säga några ord om Tack till henne.

Det är livet, det bara finns och försvinner.

När vi kör hem är jag trött, väldigt trött, men vi har varit med om något allvarligt menat och det sätter sig i kroppen.