its morning in the life...

 everybody:street   nice att kolla på

Morgon i livet. Det regnar. Dagar utan ansvar. Dagar då det regnar är dagar att slippa. 

Jag bläddrar blank korten som han sa den kände fotografen.

Bläddra bland korten. Har jag gjort något i livet? Man kan undra, och vem ska man jämföra sig med.

Ibland då jag går på gatan ser jag bilder som nästan bara jag skulle ta. Jag vet det eftersom jag vet hur jag plåtar. 

Men, jag vet inte varför jag ska ta dom eftersom hur ska jag publicera dom? 

Var? 

Det måste ju vara uppenbart för alla att fotografi har det svårt, inte mängdmässigt men kvalitativt.

Min gamle vän Annika Nordenskiöld ställer ut bilder gjorda med AI-teknik. Hon är en duktig konstnär och gör konstnärliga bilder och de ligger inom konstformen. Det är helt okej och sådana bilder utgör inte någon fara just för fotografin, men då det kommer till det dokumentära så blir det svårt. 

Jag märker på mig själv att så fort jag ser en bild som ser för bra ut ( det dräller av dom på Insta) så kollar jag direkt om det är AI och i så fall, ointressant. Och det är jobbigt, detta ständiga kollande om det är sant eller falskt. 

Däremot konst som är gjord med AI  har jag inga åsikter om.

Det är den ena grejen varför jag tror mainstreamfotografi får det svårt eller dör ganska snabbt. Det som blir kvar är den ytterst privata, konstnärliga fotografin, den som sällan genererar några pengar o än mindre uppmärksamhet, precis som det alltid har varit men att den sortens bilder kommer att finnas på små ställen, kanske nästan hemliga ställen. En utveckling som på något vis tilltalar mig för då blir bilderna lite magi, berättelser om hemligheter som vi sällan ser, upptäckter.

Det andra är ju att tiden slipar av oss, alla blir samma. Inget bra utgångsläge. Det är bara att titta på turismen, hur den har blivit mainstrean. Var du än åker, Rom, Venedig, Florens, helt outhärdligt, som att stå i kö på en biljettkö till en fotbollsmatch. 

Min lösning på det hela är att skapa hemligheter, intimitet och personlighet. Därför har jag vandrat bort från Insta och Fejan och det eviga, bladdret...

Det är precis som med solbränna. En gång i tiden var det fint att vara blek, bara bönder var brunbrända och fyllon på parkbänkar, sedan började medelklassen att sola och sola allt mer, o som tack för det ökade hudcancern blixtsnabbt, och nu, är det bleka tillbaka. Om några år kommer en kraftig solbränna att vara beviset på att man är lite korkad, att man har satsat på en häst som ger ful hud och med lite otur hudcancer, ungefär som de dumhuvuden som röker och utsätter sig frivilligt för lungcancer.

En total onödighet.

En annan sak jag funderat mycket på är hur länge vi ska acceptera dessa golfbanor som vattnas( idiotiskt), som tar enorma ytor( odla upp dom med grönsaker) , varför plöjer vi inte bara upp dessa ytor och gör mat av de här gräsmattorna där herrar och damer spelar någon slags pensionärspingis med sina kryckor. Golf är en löjlig sport, speciellt med tanke på att den har noll existensberättigande. Lite samma kan jag känna om slalom, stäng alla skidanläggningar, pista men låt folk gå på hudar uppför backarna om de vill åka och totalförbjud heliskiing...då kan vi börja snacka om frisksport... ja, som ni ser kommer jag aldrig att bli invald i något riksförbund för sport i Sverige.