I väntan på båten

Att stå i en hamn, är en resa i sig. 

Jag är född vid en sjö och en älv men växte upp vid ett hav.

Mina föräldrar kom från vandrare, säljare och från smeden. Jag är en blandning av hårt och mjuk, hav och berg. Jag har aldrig passat in. 

Min karriär har handlat om att aldrig passa in.

Min längtan för att passa in är 0. 

Morgnarna är som vanligt. Vinden kommer och sedan vid tio sitter jag på det lilla Torget med Kiriki, som berättar att hon bantat, Johanna som säger att hon är lugn som en filbunke nu och Italienskan C, som alltid är lika perfekt, liksom dansar fram i butiken med tyger och hantverk.

Där sitter jag med en kaffe för specialpris, säljer en bild och min skjorta blir beundrad.

Min fru har köpt den. Min fru och min dotter köper mina skjortor. Billligt second hand. Då

jag själv köper en skjorta kostar den 750 kr och passar inte, förpassas direkt till avdelningen träning.

På gården ligger en grå katt, en svart katt och min katt, en blandning av båda färgerna. 

Jag kör bort de andra katterna och min katt, den strimmiga, går in genom dörren med lyft svans för hon vet att godis väntar.

Jag är på väg till hamnen, det är 35 grader och jag tar scootern för vinden är skön. Kortärmat, den röda snygga skjortan är som ett skydd mot de onda makterna. En gång hade jag en skjorta med fiskar på, givetvis köpt av min fru, den väckte alltid frågor. Nu är det den röda. Jag ska toppa med min nya cowboyhatt då jag står i hamnen o möter familjen som kommer från USA.