Nystart...

 Jag tänker ofta på Christer, på Tunis, på Tuija, på Sune, mina gamla vänner, mina hjältar. Jag sa till mig själv idag, strax sjuttiotre, att nu får det fan vara nog. Det måste bli en nystart. Jag börjar med att sluta dricka kaffe, blir som en uppblåst jävla ballong av kaffe. När jag var yngre drack jag the men sedan har kaffekonsumtionen ökat markant. 

Inte bra. 

Små steg blir stora steg.

Jag tänkte cykla, promenerade. Vet inte varför jag inte cyklar, men det är ju så att ju sämre form man kommer i, desto mindre lockande blir det att träna. Okej, jag är sjuttiotre, men en brud gick om mig med spänstiga steg i trappan uppför. Blev förbannad, ja, blev förbannad. Vad fan, okej, hon var trettio, men jag tål det inte, att spänstiga brudar går om mig i en trappa. 

Tänker inte vika ned mig så lätt, samtidigt så tänker jag den förbjudna tanken: Hur många polare känner jag i min ålder som skulle gå om mig i den där trappan....? En, kanske två, resten, o de är många, de skulle flåsa som hundar som fått syn på en korv på gatan.

Satan. Att åldras är ett helvete. Ett riktigt jävla värdelöst helvete.

Tanken jag tänkte då jag gick där och lyssnade på otroliga Eta James live i lurarna, var att jag kanske lever fem år till. Kan jag kasta bort mitt liv på att gå på Stockholms hopplösa gator. Staden har ju tappat allt. Eller drömmer jag? Senast knäcken var ju att den roligaste snubben i huset där vi bor, ett av orginalen från tiden före ombildningarna, säljer sin vackra lya för över 11 mille,,,han har fattat vad som gäller, att det är kört.

Överhuvudtaget är det kört om vi inte får några nya vibbs från ungdomarna som gör något åt världen. För helvete gör en revolution. Sverige har nästan sämst sjukvård i världen. Hur fan är det möjligt? Hur har de förvaltat det arv som mina päron jobbade fram, som de slet för att vi skulle få en bättre värld och vad fick vi? Lyor som säljs för elva mille och skapar ännu mer klasskillnader.

Jag kommer upp på Rutger Fuchs, det var där polarn ramlade från taket och slog ihjäl sig. En livstid sedan, typ 1980. Det var ändå renhårigare tider.

Enkel fråga? Är det någon som tror på batterier. att batterier ska vara lösning på vårt konsumerande? Jag ser ett Klondyke i Norrland, uppgrävda marker, samerna ryker åt helvete och sedan femtio år senare,  batterierna är körda, vi behöver ngt annat.

Eta lirar på och jag dricker the. Frågorna rumlar omkring. Det är bara så och på Arlanda sätter idiotin rekord. 

Ja, jag sätter mitt hopp till the och Eta James...

HÄR, en bra länk.