Har männen checkat ut...?

Har männen checkat ut från Kulturen? Frågan ställdes i en av våra största tidningar. Jag ska vidga frågan ännu mer. Har männen checkat ut från allt?

Jag läser en del tidningar o ofta krönikorna. Sporten kan vi klippa på en gång. Både män och kvinnor inom sporten har checkat ut på alla lägen. Hur någon ens kan förnedra sig att sitta en timme innan en fotbollsmatch och snacka skit utan att skämmas är ofattbart. Och det händer hela tiden.

Utcheckat.

Så krönikörerna. Det är många kvinnor som skriver krönikor i tex DN. En är bra, resten är som de fastnat i diskbaljan. Det är så mesigt så man tror inte det är sant. Tro fan att man som man ger upp att läsa skiten, medan många kvinnor verkar gilla diskkrönikorna.

Jag brukar tänka på alla kvinnor jag känner som har konton på Insta och Fejan. Begåvade och starka kvinnor som alltid, alltid bara publicerar katter och blommor. De är hur många som helst. VARFÖR? De borde ju ha hur mycket intressant som helst att snacka om. Nej, de plågar en med katter och blommor dygnet runt. Tro fan att man ledsnar.

Jag är alltså en av dom som checkat ut från kulturen. Av två skäl, dels katt och blomproblematiken. Dels för genustänket som på något vis verkar påverka samtiden så att kvinnor, som stöd som för att lyfta dom, ges för stor överrock, en rock de inte kan fylla. Det gäller män och kvinnor men nu har det varit så  alldeles för länge. Man som kvinna ska ha en rock som passar.

Personligen har jag gett upp krönikorna, de kvinnliga. Hanna H, tex på DN, skriver bra men jag är så innihelvetes trött på att hon odlar sin looserposition, att hon är en kvinna som inte får ihop det. Och så pågår det mer eller mindre i de flesta kulturkrönikor på DN.

Det finns ju givetvis fantastiska, typ Nina Lekander, Magda Gadd, AnnaLena Lauren, folk som kan skriva och berätta om något intressant.

Det finns män också som leker i sandlådan eller diskbaljan. Min Kamp, Knausgårds bok, är väl det värsta exemplet. En mer detaljerad manual över hur man diskar och lever pappaliv har aldrig skrivits. Astrist.

Hela kulturlivet har kantrat på något vis. Förr var en författare en människa som berättade om unika spännande erfarenheter. Idag är det folk som skriver om det vi vill slippa höra om. Jag vet inte var felet ligger men tex fotografin dör eftersom alla är nu fotografer och världen svämmar över av bilder vi helst skulle vilja slippa se. Det hade varit bättre om det kommit några bilder vi VILL se. 

Samma gäller litteraturen. Jag tror skrivarkursen som står som spön i backen, måste vara den mest lukrativa verksamheten efter bibliska friskolor. Alla medelklasskvinnor söker sig till skrivarkurser och ytterst få har något att berätta om. I bästa fall hamnar de som krönikörer på DN och får skriva om dagis och diskmedel.

Nog om det. Nog har vi checkat ut, men frågan är ju om vi inte alla har checkat ut?