Den galna tjurrusningen

 Korvarna hängde på rad. Det var San Fermin. Jag hade varit runt i Spanien, nu var det uppe i Baskien, Pamplona. Tjurrusningarna. Vi var uppe tidigt, åt chorros och drack kaffe, ganska laddad. Tjurarna stod nere i backen och då det small ett skott kom dom som ångvältar upp på torget. Det gällde att kuta och jag kutade, men skulle ju ta bilder också. Två hundra i puls, rakt ner, en högersväng, 90 grader. Kastade mig in där medan folk passerade tätt inpå, gick ner på knä för att få en schysst vinkel, stack ut huvudet, ett knä rakt i fejan, slogs knockout, men inte riktigt, såg hur tjurarna kom emot mig, lyckades med övermänsklig ansträngning få tag i en skylt, läste till och med i mitt förvirrade tillstånd att det var en skylt som gjorde reklam för glasögon. Sedan kom tjurarna, passerade någon dm från mig, kände pisslukten och kraften. Sedan föll jag ner...en hjälte, lyftes upp av vinindränkta män i vita dräkter, som bjöd på vin, kramade mig, Hombre,  Hombre, Que pasa,,, osv ,,,,jag var vimmelkantig, rusade med de andra efter tjurarna mot stadion. 

Det var starten på mitt oändliga liv i Baskien. Nu har mina bilder upptäckts där nere. Jag skickade ner dom till ett museum. Tillbaka kom en tung resväska. Fattade ingenting. Vin, fantastiskt baskiskt vin. Jag kände mig som en Bask. De gråter, de gråter, färgade av regnet och tiden i Francos fängelser.  Hur det gick med bilderna den första dagen på torget. Inte en bild, men det regnade och då det regnar blir Baskerna lyckliga och då blev jag det också.