freedom...

Anledningen till att jag valde ett konstnärligt yrke var att jag klarade inte av ett annat yrke. I ett vanligt jobb med semester, lön osv, hade jag gått under.

Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det. Att det jag sökte var frihet.

Folk tänker på fotografi som en man eller kvinna med en kamera. Kamera, objektiv, film digitalt, upplösning. Allt detta är borta för länge sedan. Jag sökte bara en kamera som höll måttlig standard och passa mina händer och min livsstil. Det blev en Leica m2, sedan en m4 och slutligen en m6, men efter det kom det att bli ännu mindre kompakter.

De höll alla måttet. 

Så fråga mig inte om kameror, fråga mig om friheten. Det var den jag sökte och fick. Till ett pris givetvis, men otrygghet har aldrig oroat mig. Jag tror på att det löser sig.

Min akilleshäl var givetvis ekonomin och den fanns det bara en lösning på. Leva på sina egna bilder. Det måste gå och det måste vara kompromisslöst.

Resten är historia. 

När man sedan får sin frihet ska den vårdas. Friheten borde inte bli för mycken, för omgärdad av krav. Det räcker med ett krav, att få det att funka. Resten är överkurs.

Det är viktigt att göra ingenting. Det är som sömn. Man läker ihop och kommer på. Det födds nytt. Att bara köra på kommer att ha ett pris. Det är inte roligt längre och då är det inte frihet, då är det krav. Balansen.

Jan Myrdal sa en sann sak: Vill man göra sina egna grejer så får man välja. Du kan inte få allt. Välj rätt.

Livet är val. Lära och välja.