Att vara lost ,,,,i tillvaron

 När jag klev ut genom dörren på Axela, stod han där. Det var som om gatan stod stilla. En gång i tiden satt jag ofta på Axela, men då var inte Axela krog utan en liten butik, ett kafé och där satt jag och saknade kvinnan jag älskade, men som lämnat mig. 

Det var ett schysst kafe och sedan blev det butik, eller om det var tvärtom. Jag var nog ganska lost i tillvaron. Jag satt där och spanade efter min älskade, hoppas få se henne en dag eller annan. Hon kom aldrig förbi där på Götgatan och jag läste alla dessa hemska damtidningar som låg i en hög. Läser man för många damtidningar mår man väldigt illa. Man fattar efter ett tag hur extremt manipulerande dom är. Det byggs upp en känsla av att artiklarna ska handla om en kvinna som gör något fränt, starkt men efter ett tjugotal blaskor så kan man tekniken. Det  slutar med något tramsigt, äckligt, tyckasyndom och Gud vad snygg jag kan bli..som att stoppa i sig fem påsar bilar en lördag kväll. Man blir förgiftad.

Han stod där, mannen som var lost i tillvaron. Det hade rasat omkring honom. Kortbyxor, hatt och en väska hängd snett över axeln. Jag kände ömhet.

Sedan gick jag vidare, gick hem, träffade musikerna, tog en öl med dom, men då jag kollade drack alla kaffe utom jag. Vi skrattade åt några roliga gigg de haft, en hade köpt ny gitarr, alla kände på den som proffs gör,,,det var en vacker ceremoni, sedan gick alla. Gatan tystnade och jag kände en stark längtan efter att sova.