Den sega sandalen

Vårt stamhak. Vi hade två. Ett som låg vid huvudvägen och det här som låg vid det sk Posttorget. Vi gick ofta till båda. Det på posttorget ägdes av två brorsor som såg ut att vara tvillingar, men inte var det och kyparen som serverade hade ständigt solbrillor och kom med tiden att stå på kajen och grilla bläckfiskar, fortfarande med sina kolsvarta solbrillor mitt i natten. Han var dessutom onaturligt mager.

En dag på Posttorget fick jag in en köttbit som var segare än fan och jag sa det till en av brorsorna. Han gillade inte det och tog tillbaka maten och kom strax ut igen med tallriken. Jag vet inte om han trodde jag var en dum jävel men det blev sista gången jag gick där. Jag sa åt honom att det vore bättre om han stekte på köttbiten istället för att vända på den. Den är seg som en jävla gammal sandal..

Det gillade han inte heller, så jag sa att vi skiter i det här och slängde lite pengar på bordet och gick. Dagen därpå då jag kom förbi krogen kom han ut och skrek åt mig: Mr, Sandal,,, och vi garvade båda två och så pågick det i flera år, men jag gick aldrig tillbaka.