Stockholm

 Förmågan att berätta sin egen historia, i ord eller bilder, är redan det en seger, redan det en revolt. Ett citat från den amerikanske författarinnan Solnit.

Ett vackert citat. Man måste tro på livet, kan man kliva upp ur sängen finns det hopp, kan man gå på gatorna finns det ännu mer hopp. Det är så det ser ut.

Covid och miljön. Vi är i ett krig, berättelserna, dikterna, musiken är ett hopp, en slags ventil. Ni som kan, berätta.

Det blev en sommar med väldig hetta ibland, men aldrig någonsin under denna sommar tappade jag lusten. Jag levde så fritt att dagarna behövde inte ha något innehåll, livet bestämde innehållet. Det blev massor gjort och massor inte gjort men tillsammans blir det en gröt man kan röra i länge.

Det var en sommar som skulle bli en umgängets sommar. Det blev inte det, men det blev inte heller en ensam sommar. Umgänget ersattes av tankarna, solen, katterna och den svala natten. Allt rullade framåt i sin takt allt medan citronerna föll av träden i vinden. Jag hörde det på natten, hur en citron föll tung på marken och rullade ut på gården. När jag vaknade gick jag ut, hämtade in den, skar upp den och hällde saften i morgontheet. 

Days goes by.

Gör en ny bok, i början på den. Jävlar anamma, i vår får vi se.  En anledning till att många konstnärer blir gamla är känslan av deadline, man vill göra klart men är man smart så flyttar man dödslinjen ytterligare ett år framåt genom att skapa ett nytt projekt innan det andra tar slut.

Jag är trött, känner mig lite halvhängig, har jag Covid, i så fall har jag haft det i en månad, minst och då är det ju inte mycket att babbla om. I Frankrike tar man ner från fjorton dagar till en vecka om man blir smittad. Allt fler länder blir som Sverige, följer Sverige, i Frankrike är det ju rena vansinnet med alla regler och koller och inlåsningar och vad hjälper det? Inte mycket om man läser statistiken.

Enda lösningen är ett öppet fungerande samhälle med vettiga, kloka människor som använder sin energi och sitt förnuft på rätt sätt. Kärleksfull distans, respekt för andra och en jävla handtvättande, möjligtvis mask i de allra tätaste miljöerna, kanske mest för psykologin.

Jag är i Stockholm, extremt tråkigt väder, men polarna finns kvar. 

Det är tisdag, idag öppnar fiket, det är alltså dags för en reunion efter tre månaders frånvaro.