Robert Mccabe, otroligt inspirerande...

 

Hängde med vänner igår och sedan på kvällen hittade jag Mccabe, hans stories från Grekland. Makalöst fint. När jag tittade på bilderna, de svartvita, hans färgbilder hänger inte alls med, så känner jag storheten med svartvitt. Allvaret. Jag tror personligen inte man kan plåta färg som svartvitt, dokumentärt, berättande. Det kommer inte åt det jag vill komma åt. Färg för mig är måleri med kameran, absolut inget berättande. När jag ser en färgbild är det alltid färgen och kompositionen det handlar om, aldrig människan eller berättelsen, utan mer färgmåleriet. Det är två olika komponenter som båda är lika intressanta men där jag väljer svartvitt alla dagar i veckan, mest för det dokumentära. Jag blir allt mer varse vikten av att berätta och behålla det jag berättade om för framtiden.

En annan sak jag känner så tydligt då jag ser hans bilder, är att tiden, turismen, förstört så ofattbart mycket. Santorini är en fruktansvärd ö, helt vidrig, samma gäller Mykonos, går bara att vara där på vintern, resten av tiden är det ett makabert dårhus. Men, ändå, bilderna ger mig känslan av att aldrig vilja återvända till Sverige. Jag vill vara här tills jag dör, vara i mitt hus, i denna fantastiska skärgård, i denna miljö med den goda maten, det otroliga klimatet, vänligheten.

https://www.yatzer.com/robert-mccabe