Veterinären
Det är vackert. Det är omsorg och kärlek. Djur ger enormt mycket kärlek tillbaka och jag tycker de här vildhundarna och vildkatterna man tar hand om har ett speciellt psyke. Det tyr sig till en på allvar, är otroligt generösa och varma. Det är som de förstår att någon på riktigt bryr sig om dom och då bryr de sig tillbaka.
Veterinären kommer med sprutan. Han haltar. Han påstår han dansat salsa. Min fru tror inte på det. Jag tycker han ser trött ut, ja, faktiskt riktigt trött ut. Han är i alla fall supertrevlig och superproffsig.
Våran katt får sin rabiesspruta och lite till. Hon gnyr och gillar inte att vara hos djurdoktorn. Det är ju som en annan då man går till tandläkaren. Hur kul är det i en skala ett till tio? Jag har dessutom en kollega som dog i rabies. Inte att leka med.
Vi kör hem, landar på Duetto och jag får något storhetsvansinne. Vi ska återigen bege oss till Apano Kastro, efter lunchen. Vi åker dit, har en fantastiskt fin upplevelse men jag är lika förbannat trött som igår.
När vi åker hem ruvar jag på nästa äventyr. Det finns vissa som säger att det finns inom en. Fan vet, tycker det mest liknar en ursäkt för att inte anstränga sig.
Vem vet? På kvällen frågar jag min fru vad hon har för planer för morgondagen. " Jag ska jobba med lite olika grejer, säger hon".
Shit, lugnt, tänker jag och lägger mig för att kolla in i elden som brinner så vackert i det vita rummet.
