Livets disciplin
Jag är van att vara ensam och det är ofta ett tillstånd som både är ljuvligt och kan vara plågsamt. Jag längtar alltid efter kropp och samtal, men då jag är ensam får jag ta till det som kallas disciplin. Organisera livet helt enkelt.
Det viktigaste i livet är en kamrat, en partner, en kärlek, men sedan kommer enligt mig att hålla kroppen i trim. Jag gjorde ju två tunga operationer i våras och först nu börjar jag bli som vanligt, börjat träna på riktigt och att röra på sig, träna, gör fantastiska saker med kropp och skalle. Man blir helt enkelt lycklig av det.
Jag tar en fyrtio minuters promenad varje morgon på skogsstigarna, sedan cyklar jag några pass i veckan i bergen. Det ger mig en kropp som kan göra motstånd mot det skit som kan vilja bryta ner en.
Mitt arbete har egentligen bara två lägen numera: att det ska vara ljust, göra människor starka och lyckliga och det ska finnas en skönhet i bilderna. Skönhet kommer från attityden i bilden och från ljuset, kompositionen. Bilden måste berätta något, ge mig något där jag kan identifiera mig.
Instagram tex, som är så fantastiskt, innehåller också så otroligt mycket bilder som är helt felkonstruerade, fel ljus, fel komposition och lika förbannat är det många som gillar dom. Jag brukar undra om samma människor skulle palla att läsa en bok med fyrtio stavfel på varje sida?
Annars läste jag en jäkligt fin bok av Kajsa Grytt, hennes senaste, utspelar sig i New Orleans, verkligen bra.
