Dreams about drums

Marina, som en hamn, på Halki cafe. Lyssnar på Joe Bonamassa, Herre Gud, vilken gitarrklösare. Han började spela som femåring och har turnerat jorden runt 20 ggr. Otroligt band, Basisten ger en varma kårar och trummisen, Figgs, är ju sanslös...ja, så där kan man gå.

Jag vet inget om hur svårt det är att bli fenomenal musiker, mer än att jag fick sparken från det band där jag en gång spelade trummor och kanske var det därför jag började med fotografi, för jag var ju på musiken först. Sedan plåtade jag musik, Jesus, vilka uppträdanden jag sett och alla jag hängt med, men det tar vi en annan gång.  Om jag skulle försöka komma på något helt grymt uppträdande så är det nog Bob Marley på Grönan. Det var himmelskt eller när jag åkte med Tom Waits och jag var helt övertygad om att han aldrig skulle leva tills han skulle spela på kvällen och så gör han fan något av det grymmaste jag sett.

Eller Django R, hörde honom i en bil på väg norrut genom den finländska ödemarken och så fan, stanna bilen,,,det var ju ofattbart hur han spela, jag stod bara och grät utanför bilen och jag visste inte ens vem han var eller i Barcelona på Stadion då fascisterna hade makten och Lullac gick upp på scenen, slog ett ackord på gitarren, en förbjuden sång och tusentals människor sjöng hans förbjudna sång eller då jag som igår, på min dotters 30-årsdag, slår in Spotify och hör min dotters älskade röst.

Shit, varför blev man inte musiker,,,,troligtvis för jag hade inte den rätta gåvan,men skit samma, tack alla musiker,,,