Hommage Doisneau

Claes Gabrielson skickade mig bilder från Doisneaus utställning på Kulturhuset. Innan hade både Fricken och andra kompisar sagt att den var grymt bra och bara genom att titta på bilderna på utställningslokalen så kände jag frid och lugn och inspiration. Äntligen en utställning som inte ska hålla på och göra sig märkvärdig över vad den är värd. Det är så mycket nu att man gör utställningar och böcker som spränger alla gränser, helt jävla överarbetat åt alla håll och på ren svenska blir det bara skit, trams.

Den här utställningen gled i sitt rätta tempo, små bilder, riktiga kopior, avstånd mellan printarna, lagomt med text. Precis lika  bra som Cunningham som var för ett antal år sedan.

Tack för det.

Sedan om man ser till bilderna så är det en massa flanörbilder, som i princip är omöjligt att ta idag, men man kan ju försöka och jag hade en mapp jag kalla the Alley, allén, Katarinabangata på Söder. Alla bilderna är tagna inom typ 150 meter från min dörr, rakt ut på gatan. Jag hade någon idé någon gång att jag skulle plåta utanför dörren och skriva om det.

Det har inte blivit av, men här är en del kort.