Tisdag

Den gamla kyrkan ler mot mig. Den är väl nästan tusen år, eller vad vet jag. Bakom sticker drakhuvudet upp från berget. Draken o Kyrkan. Två komponenter som förvrider huvudet på de flesta. Jag läste om miljön, man blir fan nervös. Jag såg en bild på elbil som stod parkerad vid trottoaren och någon dragit ut en elsladd från sin lya.

Hur fan har man tänkt att elbilarna ska laddas och var ska dom laddas? Ska hela Skånegatan eller alla gator ha laddare överallt? Hur gör man om man inte har garage och låter bilen stå på gatan? Och sedan alla elcyklar på det och alla andra elprylar.

Vi har bil på Bilpool, STOCKHOLMS BILPOOL,, kan rekommenderas. Tio ggr billigare än att ha egen bil och hundra ggr effektivare för miljön, men ändå förstår jag inte hur man ska få ner miljöförstöringen.

Jag vandrar på leden ovanför vår by. Jag ska åka hem i november, december, januari men sedan tror jag Stockholm är färdigt för mig. Under vintern ska jag för en sista gång gå igenom alla mina negg, sortera alla mina printar, sedan lägger jag undan allt för en ny period i mitt liv. Om jag gör bok, film, utställning så kan jag snart börja på en ny period i livet.

Vad det gäller utställning så är jag helt inne på den stil som Strömholms utställning, 100 år har. Max 120 bilder. Allt över det är rena vansinnet.Varför visar man utställningar på 300 bilder? Det sägs att man ska komma tillbaka o kolla igen. Det fungerar inte så. 120 bilder max och då blir det en koncentrerad upplevelse som man bär med sig. Fortfarande är utställningen med Cunningham på Kulturhuset på typ 100 bilder den jag minns bäst från de tio senaste årens utställningar. Det går liksom att minnas, att känna in 100 bider. 300 bilder är bara en jävla onani som ger trötthet.

Nog om det, life goes on. Det regnade två, tre dagar och plötsligt växer det överallt. Se det som en metafor för livet. Om man vattnar sina rötter så händer det något där uppe.