Ibland tröttnar man,,,, rejält
Hon sprang ut och jag sov dåligt o på natten så blev det någon slags fight, men hon kom in och var rejält hungrig vid 0600 och livet verkade leka. Jag tittade på henne, som att kolla på sina barn när det växer upp och plötsligt får den där muskelmassan som gör dom till atleter och precis samma sak såg jag på Skopan. Hon är fan inte att leka med, större än en mårdhund och född vild, så efter det somna jag om.
Annars är det ju för deppigt. Folk älskar Stockholm? Vad fan är det de älskar? En stad där ingen utan massor med pengar kan bo. Jag tänker på en kvinna jag känner som en gång i tiden fick en lya av bostadsförmedlingen för hon var ensamstående med två barn. Av den svenska staten får hon denna vackra gåva för att hennes barn och hon ska ha en trygghet. Det är en ruffig lya, på Söder, där ingen jävel vill bo. Efter ett antal år börjar utförsäljningarna och hon och någon till vill inte ha någon ombildning men kryper till slut till korset och köper sin lya. Någon går in o borgar för hon har inga pengar. Idag är den lyan värd hur mycket som helst, MEN om man ska byta lya så får man betala svinmycket för den man köper och det går ganska rakt av.
Det som är så sorgligt är att ombildningarna gav inte en enda ny lya, man trappade upp kostnaderna för att bo och hyresrätterna minskade och de hyresrätter som fanns/finns, började snabbt renoveras till hopplösa priser. Jag har själv varit med om tre renoveringar och det har lett till att jag varje gång måste flytta till något billigare som dock snart ska renoveras.
Så rullar det på.
Jag är ju verkligen Söderkis, kan varenda gränd i den stadsdelen och är på något vis levande historia och ändå fattar jag inte hur fan jag ska kunna bo på Söder om jag hade levt ensam. Jag har idag en lya som kostar 7100 kr i hyra, en liten ORENOVERAD tvåa o mina pension är 9000 kr före skatt. Alltså får jag ut ca 7000 kr i pension. Räkna ut resten själv. Hur blev det så här? Här på Naxos snackar jag med min norska granne, han och hans fru har varit lärare, två hederliga typer med hederliga jobb och deras pension tillsammans är runt 40 000 svenska kronor i månaden. Jag säger återigen: Hur blev det så att de svenska pensionerna bara försvann?
Inte trodde jag på sjuttiotalet att jag ens skulle skriva om pensioner, men man blir ju förbannad. Och varför fixar man inte en reform som gör att pensionärer med taskiga inkomster kan gå billigt till tandläkaren? Nej, man lägger pengarna på att låta de redan rika hålla på med Rut och Rot osv,,,jävla skit,,,börjar bli riktigt sur som ni hör.
Jag har alltid klarat mig ekonomiskt, mest beroende på att jag haft en ganska fenomenal förmåga att hålla koll på mina ynka stålar, men det känns ju hopplöst att man sina sista 10, 15 år ska behöva trixa och fixa och jobba äschlet av sig för att överleva.
Jag säger igen: Varför blev det så?
