To be or not to be
Det dör för mycket folk nu, vänner, vänner...den ene efter den andre lämnar in. Det skrämmer och jag tänker att träning kan vara ett sätt att klara sig lite längre i livet.
Det jag tänker på är om jag ska sluta cykla och börja powerwalka och det funkar bra. Jag powerwalkar med stavar, bambukäpppar jag hittat skogen. Det är lite som att åka skidor, ganska mysigt och jag tänker hela tiden på Assar Rönnlund då jag stakar mig uppför backarna, men samtidigt som jag powerwalkar känner jag att jag måste nog cykla också,,,
Okej, bara man gör något.
Såg Philip Roth på tvn, en av mina favoritförfattare. Han hade slutat skriva vid 75 års ålder. Det fanns inget mer i hinken, som han sa. Glöden kommer inifrån och jag känner likadant.Min glöd börjar falna för fotografi. Bilden ovan är ju bra, men inte tillräckligt för jag skulle kunna motivera mig som fotograf. Fotografi är verkligen på ett sluttande plan. Fler än någonsin tar bilder och det finns pärlor. Jag tycker David Alan Harvey lyckas putta fram en del unga och jag kan själv se en del unga svenskar som gör samma sak som min generation gjorde och de gör det bättre än jag gjorde det, typ åka till Kivik, Sjöbo osv men det jag gjorde under alla dessa långa somrar på marknader är bara rena skiten. Jag tror inte jag fick ihop en enda bild trots att man försökte. Det var helt hopplöst.
Vi hade fel angreppsvinkel eller så var det något annat. Jag tror fotografi till stor del dog då man slutade med reportagen. Just att publicera dessa genomarbetade reportage lyfte fotografin, gav fotot en form.
Idag, då jag går till Insta så kan jag se att jag fått typ 65 gilla för en bild,,,,,jaha, o sedan då,,,ingen säger något, ingen kontakt, ingenting, så kan man ju inte leva.
Nästa grej är typ Fejsbook, som väl ligger på dödsbädden nu, är att någon kan skriva om en bild, " vilken fantastisk bild" och så är den jävla bilden fel på alla sätt. Innehåller inget, felkomponerad åt alla håll och det är omöjligt att förstå vinkeln i bilden, vad den vill ha sagt. " Vilken fantastisk bild" o ännu värre är det att upptäcka vissa kollegor ger den ett gilla. Vad fan är dom tondöva eller bilddöva eller har de noll fotografisk bildning?
Man ställer sig frågor, helt enket. Allt detta tillsammans får mig att fundera på och sluta fotografera och ägna mig åt att skriva istället. Fotografera kan man alltid göra. Bilder som ovan kan man alltid knäppa eftersom jag har mobilen med mig, men det är INTE att fotografera. Fotografera kräver så mycket mer.
Ja, Ni ser. Tankarna flödar. Det slutar med att jag går till fiket. Där vet man att det finns några avgörande grejer i livet. Samtal, dofter och skvaller.
