Mellan gatorna
Det var inte länge sedan. Det var en tid då en kvinna kunde sitta i en mans knä och han kände hennes hunger genom byxorna.
Då livet var en lust.
Det var inte länge sedan. Det var inte alls länge sedan. Jag är inget vittne. Jag sysslar med poesin och minnet. Men jag minns, att det var inte länge sedan. Då kroppen var elektrifierad, då bakgården var ett minfält. Det var inte alls länge sedan.
Det är som lusten seglat iväg, trots att den finns här. Vad är det som stoppar den? Kodlåsen, den elektrifierade tiden eller bara känslan av att pengarna inte räcker?
Det enda jag kan säga med säkerhet är att pengarna har aldrig räckt men det har gått ändå. Och jag säger det igen. Det var inte alls länge sedan.
