torsdag 19 april 2018

Det är bara som det är










Jag snackade med käre vännen JH igår, om hur lyckligt lottade vi är som kan leva på våra bilder. Ju mer tiden går, desto mer inser jag att jag är en mild man, en man som inte vill pressa på. Många fotografer pressar på, försöker skruva ut så mycket känsla och vibb ur bilden som är möjligt. JH, Anders P , Sobol och några till gör det bra. Själv har jag insett mitt behov av en lite större distans och mitt behov av en slags mildhet i bilden.

Jag är en romantiker, så är det. Jag tycker om alla sorters bilder, men framför allt de romantiska. Tro inte att jag har försökt vara tät i min fotografi, intensiv, skruvad, men jag är inte sådan och blir framför allt det inte heller. 

Jag är mild, mina bilder blir milda. Jag tycker också om att lägga till miljö i mina bilder. Jag går nästan aldrig så tätt att det bara blir porträtt. Jag gillar miljö och mildhet.

Så är det bara. Det är fint att upptäcka sina sidor och ännu finare är det att man själv tycker om det man gör. Jag brukar fråga fotografer vad de tycker om sina bilder och det blir ett jävla hummande och då brukar jag säga att OM du inte tycker om dina bilder vem ska då göra det?

Så är det. Mild och romantisk. 

Danny Lyon sa något om att skönhet är styrka. Jag håller med. Skönhet är styrka.