Kobojsarna

En ung musiker går bort. Jag vet inte vem han är, men han var stor och världskänd, men då jag läser om hur han mådde, hur mycket stryk han fick för att bli så känd, så mår jag illa. Priset är för högt. För många är priset för högt att bli känd.

Det finns en skärningspunkt, där det man älskar att göra ger lagom med pengar och berömmelse. Över den punkten blir livet ett straff.

Läser en fantastisk artikel i DN om integrationen i Kopparberg. Så jävla bra, hela spektrat. I princip kan man säga att det hela startade med ett privat initiativ och mycket kan man säga om de privata initiativen, men utan dom skulle inte mycket ske. Samtidigt ser jag att allt fler svenskar vill strypa immigrationen och det kan jag förstå. Även jag som är för en kontrollerad immigration inser att det måste vara lite ordning på torpet, men frågan är enormt komplicerad så fort man passerar den första aspekten av nödhjälp, men sedan då...

Tiden får utvisa resultatet. På något vis känns det som Israel, som just nu skjuter ner folk till höger och vänster vid gränsen mot Palestina. Vad fan håller de på med? Det är ju sinnesjukt hur de håller på och var finns protesterna?

Nog om det.Jag följer en polare på Insta som vandrar i USA. Jonas H, det är som att kolla in ett gäng kovbojsar som rider över nationen för att ta sig ner till dalarna vid LA. Lite som förr, helt enkelt. Jag tycker det är väldigt dramatiskt och spännande. Det är på något vis mänsklighetens inre kärna. Vi vandrar och söker något annat, bättre. Enormt inspirerande.