tisdag morgon, är det grått??

Tog den här bilden med mobilen en kväll då jag var på väg ner till fiket i Chalki. Det liksom brann i solnedgången. Ganska maxat. Läste Svenskan, som jag tycker är en bra tidning då det kommer till ekonomi. Läste om boendet. Nu, de nya dyra lyorna som ingen vill bo i, samtidigt så blir det dessa mer rigorösa regler för lånen dämpande och det tar inte lång tid innan ränteavdragen kommer att fasas av. Allt det här tycker jag är rätt, men resultat kommer inte att räcka långt. Och det slår hårt mot de som inte har höga inkomster. ( Som vanligt).

Ingen kommer att köpa ny lya med de nya reglerna om man redan bor i en bostadsrätt. De nya, dyra kommer inte att säljas och folk kommer att sitta stenhårt kvar i sina lyor. Alla nya alternativ är ju direkt sämre alternativ. De enda man kan konstatera är att utvecklingen från då man började ombilda var det mest idiotiska politiska initiativet på femtio år, det förstörde hela stan. Det näst mest idiotiska är Karolinskas ombyggnad.

Nog om det. Tänkte på svensk fotografi. Läste om Hannah Modigh, hon hade inte råd att framkalla sina färgrullar. Det är liksom villkoren. Bara de starkaste överlever, tyvärr, men jag har sagt det förr: konst är ingen demokratisk inrättning. Att syssla med konst handlar om att satsa för livet. Det handlar inte om att det ska vara kul och trevligt, för det ska det vara, men sanningen är att mesta tiden är det ett jävla helvete med den egna inspirationen, pengarna, ointresset från andra, resultatet. Det som är helt avgörande för om man ska överleva eller ej är att man når resultat. Man måste vara extremt resultatinriktad, ha deadlines, se till att få in stålar. Det är inget man kan göra på halvfart eller på skoj.

När man når resultat så har man något i handen, som leder till något annat. Har man ingen resultat har man inte heller någon ny väg att vandra. Resultatet är den nya vägkorsningen. Alla vet skillnaden mellan att fotografera och att fotografera och göra en utställning. I samma ögonblick man tänker utställning skärps kraven med 200 procent, minst.

Personligen ser jag hur jag mer går mot det poetiska, att jag satsar på singelbilder som jag kan skriva till, som poesi med text, som bild och texpoesi. Jag har alltid älskat att läsa noveller och bilder kan också vara noveller. Något som har en start, en mitt och ett slut. Något som har hela resan, men då krävs att bilden är superbra.

Nog om det. Nu träning.