2018

Jag läste igenom min blogg igår, hela bloggen. Jag har skrivit en del, så enkelt är det. Egentligen har jag nog inte så mycket mer att säga. Läste och kollade på John Berger. Han talade om döden, friheten och motorcykeln. Det var något jag kände igen mig i.

Döden finns hela tiden, även om vi hela tiden förnekar den. Jag tror på tvärtom, att acceptera den, att den finns bakom hörnet, för döden gör en till den människa man är. Man skärper sig inför döden, insikten att döden  finns gör en lycklig och stark, målmedveten. Går ju inte att tappa greppet om man vet att slutet finns där. Då vill man göra sig vacker och leva.

Att köra motorcykel är frihet. För mig är frihet att bestämma själv. De svåraste stunderna i livet är då man ska vänta på att någon annan ska berätta och bestämma något åt en. Det är ett ganska värdelöst förhållande. Att köra motorcykel är att själv bestämma, att reflektera över allting på samma gång, ta blixtsnabba beslut som har direkt konsekvenser för en. Ja, fel beslut kan betyda döden. Jag är för den sortens frihet. Du bestämmer själv och lever med de konsekvenser som dyker upp.

De flesta har det tyvärr inte så. De väntar på andras beslut. Jag skulle inte stå ut en vecka med sådant liv. Jag vill bestämma och jag vill vara ansvarig och jag vill leva med konsekvenserna. Det är samma sak som att köra motorcykel. Den totala friheten.

Jag har svårt för folk som inte tar ansvar för sina liv. Jag bryr mig faktiskt inte om de är 22 eller 45. Ansvaret för sitt eget liv finns från det man är 18, från det man blivit vuxen. Man måste skaffa sig det mod som krävs för att säga ja eller nej i alla situationer man kommer i. Man kan säga fel, göra fel, men man kan inte säga ja, fast man tänker nej. Då får man i min bok skylla sig själv och sedan kan vissa diskutera detta i evigheter. Jag ger inte ett skit för sådant. Du bestämmer något, ja eller nej, o sedan står du för konsekvenserna, skita samma om du är 22 eller 45.

Koudelka sa en gång en bra sak. " Jag har gjort många misstag och jag har upplevt många svåra stunder men jag har själv valt att göra misstagen".
Jag tycker det är bra sagt. Det visar också på den enkla sanningen att ett liv inte bara är lycka, det kan göra ont, jävligt ont och det ingår också i livet. Kan vara värt att påpeka i denna, den stora kränkthetens tid.