Tankar
Marigt år, 2017.
Men, det som slår mig starkast är att allt är på sociala medier. Det är ju fan ingen som gör något, alla lägger allt krut på att kolla på Fejan osv,,så därför stängde jag ner Fejan då och då under 2017. Helt enkelt för jag stod inte ut med all skit man ska se.
# meetoo" kanske gör nytta, mest som påminnelse, att man tänker till INNAN, men det måste ju skapas lagar och ses till att anklagelser kommer till skott. Det är som allting har två månaders brinntid och sedan är det över. Det som inte verkar ta slut är allt detta mördande. Nu är det ett mord om dagen, alltså avrättningar, i Stockholm och Malmö. Det är ju helt horribelt. Unga killar som ligger och skjuter ihjäl varandra i bostadsområden där folk bor och lever med barn och familjer. Och det eskalerar ju hela tiden.
Nej, 2017 är och var verkligen ett mörkerår. För mycket mord och död och vänner som försvann. För mycket skärm och för lite liv.
Fotografi? Det enda jag tänker på är Anders Petersen. När jag såg de fina dokufilmerna om Punken, tex, så nog fan hade han skildrat Gallerian, Röda rummet och han gjorde också ett fint jobb om Kungsan i samma veva. Snacka om tidsskildrare och det är vad jag saknar i svensk fotografi idag. Vem skildrar tiden? Ingen vad jag vet, eller väldigt få? Nu lägger folk energi på att hänga på Höstsalong eller något jävla Plank, helt okej, men det är ju bara frukostsmulor av riktig och bra fotografi. Nu får vi öka, 2018 måste bli året där det svänger och fejan dör.
