Onsdag, istället för måndag
Det för sorgligt med Tuija. Hon tillhörde på något vis musketörligan, det ursprungliga gänget, det gäng som långsamt nu holkas ur, Christer, Hatte, Kenneth, Tunis, Jean, Yngve, Tuija, de här människorna som man älskade och tog för givna. Nu är de borta, det blir ett hål i en, så är det bara. Ett hål.
Det där hålet får en att inse vikten av att leva. Det är alltid så att döden och saknaden får en att leva i sorgen, saknaden och minnena.
Det är så det är och så det alltid har varit och kommer att vara. Idag känns det som måndag men det är onsdag. Hur man ska tolka det vet jag inte, men min fru har åkt till jobbet och så får det väl bli för oss andra också.
