Är det mörkt, eller?
Det var ju alltid ett eller två märken som var bättre. I alla fall så gick man ju i fällan att köpa svindyra, ljusstarka vidvinklar. Det enda det ledde till var ju att man blev av med en massa pengar och fick en glugg som var jättetung. Med tiden kom jag på att 2;0 var den ljusstyrka jag aldrig behövde gå under. 2;0 och 1600 asa fixade allt. Och tänk idag, stabilisering, man kan köra på 3200 asa och vad finns det för problem med ljuset. Inga, enligt min mening.
Det var det tekniska. Jag håller på med många böcker nu och ingen blir klar förrän till hösten. Kattboken måste plåtas ett år till och den boken jag skriver, en av dom, kanske jag kan släppa iväg i sommar, måste göra lite reflektioner först och så har jag ju två till jag håller på med,,till hösten, som sagt.
Centrum för Fotografi bara växer till en kraft inom fotografin. Bra program, fin känsla där, har verkligen kommit sig. Det blir ju allt mer uppenbart att de små gallerierna och lokalerna börjar ta tillbaka initiativet. Det är sorgligt att Moderna inte gör ett ryck med fotografi. Det borde ju i alla fall kunna återupprätta den där avdelningen med fotoböcker och ständiga utställningar. Det är väl ett minimikrav man kan ställa.
Jag tänker på det här med makt, hur man missköter sin makt. Jag tycker det är lite marigt. Om man är jävligt driven själv och sedan ska jobba ihop med en jävla slöhög så blir det lätt att man till slut säger åt den där slöhögen att skärpa sig. Jag har haft den situationen många ggr som labbägare och assistenter. Man säger till och ibland blir man på dåligt humör för det känns som man ska jobba för två istället för att det var två som tog personliga bra initiativ. Det som händer är oftast att den sk slöhögen blir sur och blir förbannad på en och kallar en för det ena och det andra. Man vill liksom inte se sitt personliga ansvar och ta och skärpa till sig och sedan är skitsnacket igång.
Det här händer ibland, men det händer och det är lika jobbigt varje gång. Det händer på workshops, det händer då man jobbar ihop med folk och det som utmärker situationen är att de som inte anstränger sig sällan vill se sin egen roll i det hela. I princip är alla dumma emot dom, i hela deras liv är det så. Som tur var är ju 99 procent av de jag jobbat med tvärtom. Underbara, de vill verkligen, men jag slutar aldrig att förvånas över de här som inte ser sig själva i förhållande till sin omgivning.
Nog om det. Det här ska ju vara en positiv blogg. Har Ni tänkt på hur årstidsrelaterat fotografin har blivit numera. Om det snöar så fylls de sociala medierna med snöbilder, så därför visar jag sommarbilder ovan. Man måste ju på något jävla vis vara tvärtom,,,
