Lehane, Dag Vag och Punk

Jag läser Lehane, författaren. Shit, så bra han är. Han har ju skrivit Mystic river som också blev en grym film och flera andra böcker. Fantastisk, helt enkelt. Sedan är det intressant att läsa om hans bakgrund, som att läsa om fotografen Don McCullin, arbetarklass, tuff uppväxt i Boston, hur han började skriva eftersom han inte hade några stålar och ville ha något att göra. Han beskriver politiken på två sätt, på ett perfekt sätt. " Vilken fackförening som helst är alltid bättre än vilket stort företag som helst"  och sedan " konsumismen är det vårt samhälles stora fara".

Jag tänker just på den sista grejen, i denna tid, denna galna konsumism som pågår just i denna stund, då folk går omkring och stressar för att köpa skit som få vill ha. Jag påstår att 60 procent av det som vi köper i julklapp vill man inte ha, kan kastas på soporna direkt.

Nog om det.

Dag vag på tvn, riktigt bra. Gillade vad jag såg och inte för så länge sedan var det ju dokumentären om Nacksving och på julafton blir det om Punken. Märkligt att allt kommer nu, i denna tid. För övrigt gick jag igenom Spotify, f70, 80, 90, 200 talet och det är intressant att se hur musiken blir allt krångligare. Den nyaste musiken kan ju knappt starta utan att man ska ha en massa fiss och fuss och skrammel innan man man köra igång med låten. Det är så långt ifrån kärnan så det är ju nästan löjligt.

Ju mer prylar, desto sämre kan det bli. Det påminnerom fotografi. Ju mer objektiv, desto svårare blir det att plåta.

Nåja, i morgon julafton. Jag har köpt tre presenter och jag betvivlar att någon av dom kommer att betyda något. Lehane hade rätt.