Hänga i linan
Sedan drällde polarna i in på Fiket. Janne, som varit med på Söder lika länge som mig, drog några ruggiga stories om Lilla Paris, krogen på Reinstiernas. Det var ju på den tiden då Harvest hette något annat och Jonas Gardell satt i kvartertet på ett galleri som hette Vita skökan eller något sådant.
Lilla Paris, som köptes av Sören och hans polare, av en snubbe som blev diamanthandlare i Las Vegas... i alla fall var det så snacket gick på fiket. Jag minns alla kvällar på Lilla Paris, Slas o co, ETCgänget och hur man beställde sin första Crockmessjö och fick in en macka full med glassplitter.
Det var tider. Sedan knata man hem till Blekingegatan och sköt proppen ur kakelugnen då man stormeldade varmvinden för att överleva nordan i natten. Bingen var en spånskiva man borrat ett femitotal hål i och madrassen hittade man väl på ett soplager. Det var inte så noga. Kallvatten dög gott och sikten räckte hela vägen bort till Djurgården.
Ja, där satt vi och kuckilura, tänkte på sommaren och alla dopp man ska göra. Det slaska från taken och Jannes bil hade punka på framdäcket. Vi lulla omkring i halkan hade det ganska bra förspänt. Jag tänkte på en semla för nitton bagare, skulle sitta gott. Finns på bageriet på andra sidan Götgatan, men fan vet om man törs passera den stora gatan. Alltid kommer det någon cyklist i i gul väst och ballongdäck och försöker kapa en vid knäna, men jag lulla över diket och kom till bagarn och fick min semla.
Katten fick tuppjuck då han såg grädden men han fick inget. Han är som ett fyllo, spyr hela tiden då han får något extra. Är trött på att vara dadda åt ett kattfyllo.
Det rullar på. Det är det minsta man kan säga. Idag visade sig solen också. Det var nästan så man fick smörja in nyllet med skyddsfaktor 53 eftersom vintern varit utan strålning. Jag tror inte på insmörjningar eller tabletter. En semla fixar det mesta.
Jag kom att tänka på alla polare man haft, ofta serber, som startat krogar och affärer och alla har knallat iväg till himlen. Jag brukar vakna och tänka på min polare på Rosenlundsgatan som hade affär och där alla hade kredit. Å andra sidan var ju priserna på krubbet det dubbla NKs. Ibland brukar jag vakna med ett ryck och tänka: Fan, jag har inte pröjsat av de sista 625 kr på krediten. Serben har ju knallat.
Han öppnade en köttaffär som gick skitdåligt. Hade stora skyltar i fönstret: Hästkött billigt. Det funka inte på tanterna på Söder. Hästkött? Jävla Jägersro, eller?
Nej, jag hängde mycket i hans butik. En gång jagade han en snattare som snott kött ut på gatan med påken i hand. Snattarn kuta rakt ut i gatan, blev påkörd av en taxi,,,ja, det var ju en jävla story också.
Ja, så där rullade det på. Inte lätt att leva, men Lilla Paris var inte dåligt och Nytorget var ganska mörkt och man trivdes som fan i lyan på Blekingegatan 65. Det stod ett ostämt piano i lyan och ett staffli var uppsatt. Varför vet jag inte? Och vem som släpat dit det vet jag inte heller? Det enda jag vet är att kakelugnen exploderade då och då och ett svart stoff sjönk ner över min säng och jag brukade vakna i ett svart damm av aska.
Ja, det var ju också en jävla story, men vem har sagt att en bra story inte är jävlig?
