lördag 28 februari 2015

Another grey day

SkidVM. Det är lite Leni Riefenstahl över sändningarna. Herregud så man upphöjer våra landsmän. Det är fan sjukt. Ohlsson gjorde ett otroligt lopp i stafetten, men annars har ju de svenska segrarna kommit ur ganska ojämlika förhållanden. Nog om det.

Kollar i tidningarna. Sportfoto lider verkligen av klickéer. Detta med medaljen i mun. Suck.

Lundell skrev en fin blogg om en koltrast. Han kan skriva den mannen.

Jag gick på afterwork igår. Det var trevligt att se en massa polare igen. Sedan blev det Indiern i kvarteret och nedklubbning. Varje gång man går dit och äter mår man skit och blir deprimerad. Vad stoppar de i maten, egentligen?

Det är bråk mellan ISanhängare och andra i förorterna. Det är hemskt. Jag bor på en plätt i Sverige där inget av skiten i vårt samhälle träffar riktigt hårt på en. Den enda ursäkten för det är att då jag kom hit ville ingen fan bo här. Nu vill alla det. Vårt område varnades det för i bostadsannonserna. Nu står det typ sex mille för en lya.

Det ändrar ingenting. Det är åt helvete nästan överallt. Nu går Volvo bra, stor jävla traktor. Halleluja i pressen, men ingen snackar miljö plötsligt. Bara det går att sälja så är alla nöjda. Så enkelt är det.

Vi snackade sol och boende, min fru o jag. Hur mycket sol vi sett i vår? Inte mycket, inte mycket alls, Nästan ingenting. Vad gör  man åt det?

Jag ser att det ska komma tillbaka lite kyla igen. Betyder det att jag måste gå upp på vinden och plocka ner skidorna igen? Troligtvis. Vintern fick ingen värdig avslutning. Skidorna står på vinden och deppar.

Grabbarna i keps jobbar på Fiket i Skrapan. Bra grabbar. De har börjat fatta att jag vill ha skorpa till kaffet. I går snackade jag kost med experterna. Jag kom ingenstans om o hur jag skulle ändra den. I morse frågade min fru om det. Frågade om jag berättade hur många semlor jag käkat i år? Jag tror det är tio, kanske femton. Ja, okej, där kan man ju göra något.