Sopåkarnas vinande ljud då de suger in soporna väcker mig. De står på Skånegatan. Jag tittar ut. Det är grått, vardag. Inte mycket att yvas över. En snål vind passerar mellan träden. En pappa med en liten grabb på väg till dagis. Vardag.
Polarn Axel trimmar i backen, WC-race i morgon. Skidlärarlinjen i Åre är på väg till Duved. Jag har flyttat, bytt lägenhet, tagit ett steg. Känns bra. Man är inte samma människa då man är sextiofem som trettiofem. Frågan är bara vad förändringen består av? Kanske en större längtan efter en slags gemenskap?
Datorn susar, vill inte starta. Det är vardag. Jag ska åka skidor i tre timmar, sedan börjar den andra arbetsdagen, den med orden och bilderna. Det är vardag. Det är vardag för alla. Spelar ingen roll vad man gör. Det är vardag. Visst, det skulle förenkla om man kunde kliva i ett par kortbyxor, gå ut och sätta sig på fiket på gatan, men även det är vardag, dock en enklare sådan.
Den 7 februari öppnar Hasselblad utställningen Mellan verkligheter.och den 13 febr har Procenter vernissage på Street/ Stockholm. Jag är med på båda. I maj och augusti har jag workshops. Det händer något hela tiden. I mars är jag i Andalusien, i augusti och sept på Naxos. Jag har några idéer. Jag har flyttat. jag har tagit ett steg i tillvaron. Det är vardag, alltid vardag.
