Fittstim och Pittstim
Såg Belinda Os Fittstimprogram igår och läser reaktionerna på Facebook idag. Det blir rejält sågat, själv tycker jag det var oerhört bra.Det var ett program fyllt av sorg över hur det blev, vilket åskådligjordes i programmet genom hensnack, bara bröst i i bassänger och en slags uppgivenhet. För mig kändes dock denna uppgivenhet som en nystart för feminismen, för oss alla.
Gudrum Schyman, denna tuffa brud satte ju fingret på punkten. Hon sa något som " inte fan sitter vi i kommunalfullmäktige(fi) och snackar om hen. Jag håller med henne. Det är i kommunalfullmäktige, på arbetsplatser, genom facket, genom stark organisering, man driver feministiska frågor.
En gång i tiden fanns ju kvinnokamp som drevs av smarta , roliga medelklasskvinnor. Grupp 8 och andra grupper. Man kände att man som man hörde ihop med deras kamp, deras tankar. Man gillade helt enkelt dessa kvinnor, men med boken Fittstim så ändrades hela spelplanen. Ett gäng unga kvinnor skrev om sina liv, hela projektet lyftes av en text Lundell skrev till en recensent. Det var en korkad text av Lundell, men han användes för att ge dessa unga kvinnor en karriär. Utan Lundells text hade det inte blivit något och det vet Belinda O också. I programmet försöker hon räcka fram en hand, som ett slags förlåt en massa år senare. Lundell gjorde bort sig, men ingen snackar om recensionen som skrevs. Det var riktigt jävla föraktande och jag har många gånger sett liknande recensioner och tänkt: Hur fan står artisterna ut med denna förnedring, detta övergrepp utan att reagera.
Det skrev ju en Pittstimsbok för en del år sedan. Tyvärr hade de ingen kvinnlig Lundell att hänga upp texten och ingen brydde sig om männens texter.
Efter Fittstim så har feminismen blivit en slags mediacirkus genom människor som Svedland, mfl. Trots att jag personligen tycker och håller med om allt hon och hennes kompisar säger, så är sättet det sägs på fullständigt vedervärdigt. Man tappar ju liksom orken att lyssna på någon som är arg och aggressiv hela tiden.
I programmet så lullar Belinda O runt, konstiga intervjuer, mycket lulllull, men ändå ser jag hur allt bråte sopas bort och kvar blir det konkreta: Kampen för lika rättigheter, lika lön för lika arbete osv.
Idag ser jag barnmorskorna och sjuksköterskorna som de som driver feminismen starkast. Jag tror de har allas stöd, alla kvinnor och mäns stöd. Jag tycker dom är fantastiska. Däremot en sak som att vara hemma med barn, bara 25 procent av alla män gör det tex, är en fråga där man inte kommer att komma någonstans. Tänk om tanken är så simpel som att män inte vill vara hemma med barn? Vad gör man då? Ökar kravet på männen? Vore det inte enklare att kompensera kvinnor och de män som vill vara hemma på ett sätt så deras pensioner, inkomster och karriärvägar fortfarande är lika stora som för dem som inte var hemma med barn.
Nog om det. Många tyckte programmet var uselt, jag tyckte det rensade upp och det som rensande upp var en kort mening av Gudrun Schyman: Inte sitter vi på kommunalfullmäktige och snackar om hen....
Gudrum Schyman, denna tuffa brud satte ju fingret på punkten. Hon sa något som " inte fan sitter vi i kommunalfullmäktige(fi) och snackar om hen. Jag håller med henne. Det är i kommunalfullmäktige, på arbetsplatser, genom facket, genom stark organisering, man driver feministiska frågor.
En gång i tiden fanns ju kvinnokamp som drevs av smarta , roliga medelklasskvinnor. Grupp 8 och andra grupper. Man kände att man som man hörde ihop med deras kamp, deras tankar. Man gillade helt enkelt dessa kvinnor, men med boken Fittstim så ändrades hela spelplanen. Ett gäng unga kvinnor skrev om sina liv, hela projektet lyftes av en text Lundell skrev till en recensent. Det var en korkad text av Lundell, men han användes för att ge dessa unga kvinnor en karriär. Utan Lundells text hade det inte blivit något och det vet Belinda O också. I programmet försöker hon räcka fram en hand, som ett slags förlåt en massa år senare. Lundell gjorde bort sig, men ingen snackar om recensionen som skrevs. Det var riktigt jävla föraktande och jag har många gånger sett liknande recensioner och tänkt: Hur fan står artisterna ut med denna förnedring, detta övergrepp utan att reagera.
Det skrev ju en Pittstimsbok för en del år sedan. Tyvärr hade de ingen kvinnlig Lundell att hänga upp texten och ingen brydde sig om männens texter.
Efter Fittstim så har feminismen blivit en slags mediacirkus genom människor som Svedland, mfl. Trots att jag personligen tycker och håller med om allt hon och hennes kompisar säger, så är sättet det sägs på fullständigt vedervärdigt. Man tappar ju liksom orken att lyssna på någon som är arg och aggressiv hela tiden.
I programmet så lullar Belinda O runt, konstiga intervjuer, mycket lulllull, men ändå ser jag hur allt bråte sopas bort och kvar blir det konkreta: Kampen för lika rättigheter, lika lön för lika arbete osv.
Idag ser jag barnmorskorna och sjuksköterskorna som de som driver feminismen starkast. Jag tror de har allas stöd, alla kvinnor och mäns stöd. Jag tycker dom är fantastiska. Däremot en sak som att vara hemma med barn, bara 25 procent av alla män gör det tex, är en fråga där man inte kommer att komma någonstans. Tänk om tanken är så simpel som att män inte vill vara hemma med barn? Vad gör man då? Ökar kravet på männen? Vore det inte enklare att kompensera kvinnor och de män som vill vara hemma på ett sätt så deras pensioner, inkomster och karriärvägar fortfarande är lika stora som för dem som inte var hemma med barn.
Nog om det. Många tyckte programmet var uselt, jag tyckte det rensade upp och det som rensande upp var en kort mening av Gudrun Schyman: Inte sitter vi på kommunalfullmäktige och snackar om hen....