Ibland kan man undra...

Det är minus 16 utanför fönstret. Det är okej,men jag saknar min kvinna. Jag känner mig ensam i kvällen. Varför gör jag det? Jag har ju valt att vara ensam? Jag har alltid känt så inför ensamheten. På alla mina resor har jag känt mig ensam. Just i ensamheten finns något som tickar starkt i mig. Ångest och kreativitet.

Att vara med någon är trygghet, fast blir det för mycket trygghet begränsas man, står still. Det är en märklig motsättning. Ensamhet/ trygghet.

Varför är jag i fjällen? Förr tjänade jag ju pengar på det. Idag går jag med förlust. Å andra sidan. Jag hade inte kunnat vara i stan under vintern. Två val, det ena handlar om trygghet, det andra om ensamhet och kreativitet. Jag saknar min underbara kvinna, så är det också.

Anders P säger i en Etcintervju att det är farligt att snacka om dåligt eller bra, kanske bättre att snacka om bildernas trovärdighet. Jag känner igen resonemanget, det är ju samma sak. Är inte bilderna trovärdiga så är de ju dåliga. Det största problemet eller rättare sagt, sanningen, är ju att vi ändrar oss hela tiden. Jag kan säga en sak idag och en annan i morgon. Allt är som havet, det rullar, det förändras. Det går inte att ta något för givet. Vad vi säger är skitsamma. Det enda som räknas är vad vi gör. Snack utan produktivitet räknas inte, är inte trovärdigt. Snack med produktion är trovärdigt. Det är i alla fall möjligt att bestämma, tycka något om det.

Så är det idag. I morgon kanske jag säger något annat.