Fotoböcker

Sitter och kollar i Ed van der Elskens klassiska Parisbok. Den är verkligen fin, jag älskar Mr Elsken överhuvudtaget. Sedan i JH Engströms Parisbok. Därefter kollar jag lite i listor över årets bästa fotoböcker. JHs bok har ju hamnat på en del av dessa listor.

Jag blir verkligen brydd. Vad är det för tjommar som gör dessa listor. Av tio böcker är nio ofta en slags designböcker, yta, inget innehåll och sedan en bok då som tex Jhs bok, som består av en dröm, ett liv, kött och blod, en massa sorg, alkoholism, knullerier. Hur fan förmår man att bedöma så olika böcker på en lista? Lägger man  samma kriterier på böckerna?

Det är som att jämföra jazz med Bach. Går ju inte. Det är olika och ska vara olika.

Jag läser Ed van der Elskens bok. Det är en hemsk bok. Det går i princip åt helvete för hela högen. På bilderna ser det bra ut, men texten berättar ju en grym historia. Det finns folk som inte läser texten i fotoböcker. Det måste man, tyvärr är alldeles för många fotobokstexter rena sörjan, imbecillt kvasisnack, men om den är bra, måste den läsas, annars kan man ju tolka en bok helt fel.

Inte blir man gladare av Elskens bok då man vet att han dog för tidigt och bruttan som var den ledande tråden i Parisboken drogade ner sig rejält och var i princip sönderrökt.

Om jag läser Jhs bok, så kommer samma funderingar upp. Hans bok saknar romantik, kanske två, tre bilder. Den är verkligen söndersliten, visar på ett sönderslitet liv, där väldigt mycket är skavt, trasigt och då blir det för mig ofattbart hur man kan jämföra en sådan bok med en bok med designprylar osv,,,

Ja, inte vet jag, värt att ta sig en funderare kanske?

Populära inlägg