retro 216

Jag slevar i mig gröten liggandes, kollar på mina bruna fötter. Jag har alltid haft bra skor, faktiskt aldrig köpt ett par i hela mitt liv. Antingen fått dom eller funnit dom i grovsoporna. Tänker på Christer Strömholm, Gerlesborgstiden. Han låg ofta på sängen och käkade gröt liggande. Hans fötter var bleka, lite krokiga av ålder. Jag tyckte om dom. Det är vackert att sköta om en gammal människa. Speciellt för mig som förlorade mina föräldrar tidigt i livet. Jag frågade Christer en gång om han inte var stressad för döden skymtade ju varje dag?

Då gav han mig ett av sina ordspråk. " Brådska skymmer sikten". Det är ett bra ordspråk. Man kan också säga som Slas sa en gång om det här man håller på med." Det är ett förbannat arbete", varken mer eller mindre". Jag minns Slas. Han satt på Nytorget i sin keps. Jag satte mig mitt emot, tog mod till mig och tänkte tacka för hans fenomenala böcker.
- Hej, jag känner dina grabbar, öppnade jag med.
- Snacka med dom då för satan, var hans replik.
Det var det. Två män. Två ordspråk. Brådska skymmer sikten. Det är ett förbannat arbete, varken mer eller mindre