Spanish style..

Ronda

Det är kallare än man tror på höglandet i Sydspanien. Anna fryser i sina

Lovikavantar. Det är december och vi har varit i Spanien i snart två månader.

 Vi har lämnat värmen vid kusten och kört upp i bergen. Det kanske var ett misstag,

för så kallt som det är nu, tror man inte det skall vara. Den lilla, klassiska

tjurfäktningsarenan i Ronda ligger tyst. Jag går därifrån, tar några bilder i

den djupa klyftan som skiljer staden från berget. Vi hittar två restauranger,

en tom och en annan full med folk. Vi väljer givetvis den som är fylld med

folk. Anna sitter med ryggen mot värmekaminen. Hon är vacker, på ett speciellt

asiatiskt vis.  Hon är lång och hennes händer kan göra underverk. Hon är krukmakare,

men förr var hon ficktjuv. En period i livet liftade hon omkring,

plockade upp män då pengarna tog slut, lurade ned dom i sängen och snodde

deras stålar och stack innan dom fattade vad som skett. 

Hennes ansikte glöder i skenet från brasan i rummet. Precis som första

gången vi träffades. En nyårsafton med minusgrader och lite snö. 

 Hennes händer var unika, kom att bli hennes signum.

Vi åt under tystnad. Dagen efter körde vi nedför de magnifika bergen, till

värmen i Malaga. Vi skildes åt. Jag körde norrut. Nästa gång jag såg henne

var tio år senare. På en krog, helt förstörd, utslagen och nerknarkad. Jag gick

fram till henne, kramade om henne. Hon ville inte prata med mig. Hon smekte

mig på kinden med de magra, magiska händerna och bad mig gå.