Just pics...

 Jag är ingen Streetfotograf och har aldrig varit. Jag är alldeles för inriktad på att komma nära och uppleva en relation. Jag tycker inte om fotografer som inte relaterar. Jag tycker om då folk tar bilder, återvänder och ger dom man plåtat en bild, några kopior. Det är vackert, det är ge och ta. Jag vandrar också från mitt inre och ut i verkligheten och tillbaka i mina bilder.

Jag försöker fånga känslan och tiden. Jag behöver skriva, sammansättningen av bilderna, kontexten, är det helt avgörande. Kolla Strömholm, laddningen han fick fram genom att lägga ihop sina bilder. Det finns dock de som lyckas bra, jag tänker tex på två kvinnor, Agnes Sofia Sandström som plåtar mest i färg och är en otrolig poet. Hon får tillvaron att glimra på ett ömsint och försiktigt sätt. Den andra kvinnan, Birgitta Nilsson, har ett mer erotiskt,  lätt rått språk på gatan. Hon lyckas fylla en del av sina bilder med en dold erotik utan att man märker det. Hon jobbar bara i svartvitt. Båda dessa kvinnor är bara att gratulera.

Annars, för mig är berättelsen det viktiga. Det finns inga bra eller dåliga bilder. Konsten handlar om att få dom att leva och att berätta.