En vacker dag

En vacker dag. Regnet fastnar på fönstren. Vinden river i apelsinträdet men de gula apelsinerna sitter säkert fast. Det är inte dags att falla ännu. När det blir dags så visar dom det genom att falla  för egen vilja. Katten kommer in, våt, klappar kroppen men hon viker öronen bakåt direkt. Ibland undrar jag vad det är med min katt. Den blir allt mer ett vilddjur. Hon bestämmer till hundra procent hur det ska gå till. Klappas eller icke klappas och hennes svar på missnöje är väldigt tydligt, men hon kommer ändå till mig.

Hennes kropp har växt till något magiskt, när jag smeker henne över ryggen så kan man verkligen känna anfallet, dynamiten i henne. Jag går ut och precis då jag vänder mig om attackerar hon en fluga blixtsnabbt, tuggar i sig den och sticker åter ut i regnet.

Mina barn har covid, mina vänner har covid, min brors fru gick bort, min fru är skadad. Och ändå. Jag är glad, känner att jag älskar något.

Ser hela serien Kärlek och anarki. Först tyckte jag det var utratöntigt men sedan blev det väldigt bra och väldigt roligt.

På kvällen slutar det regna. Jag ligger under ett duntäcke, på samma sätt som jag började dagen. Det är som att födas på nytt eller dö på nytt. Än så länge så kan man välja perspektiv. Det är vackert så.