Fixa en tand...

Stormen slår till snabbt. Jag hinner knappt hem förrän det vräker ner. Jag var uppe tidigt, till tandläkaren. Den fenomenale tandläkaren som älskar Tom Waits. När jag sa att jag plåtat Tom Waits för ett år sedan så gick han i  spinn. Jag måste bara komma och plåta hans mottagning. 

Det sitter en del folk då jag kommer och han passar snabbt på att berätta att den här killen har plåtat alla, Rolling Stone, Patti Smith, Tom Waits, Zappa osv....jag smiter snabbt in till stolen och sätter mig och han kommer in och är härligt upphetsad över alla musiker jag plåtat och hur jag ska plåta hans mottagning. 

Han gör ett kanonjobb och  jag får 750 kr i rabatt för att jag plåtat Rolling Stones. 

På stan är det dött, ett ställe öppet, köper en macka och tar en cappo. Solen skiner och livet leker verkligen med mig. Jag är en ovanligt tursam liten pojke som hittade rätt i livet bland alla mina svagheter. Det är mycket det livet kan handla om, att bryta sig ur, erkänna att man inte fixar det vanliga och bestämma sig för att göra sin grej.

Det är då jag kör hem som det brakar loss. Hinner slita ner tvätten innan det börjar vina på allvar. Går in i det Gula huset, det varmaste, kör igång kaminen. Nu kommer det att storma och jag ligger som i en båt på öppet hav. Det påminner mig om min barndom då vi sov med öppna fönster på hösten, hörde hur båtarna tjöt i sina mistlurar på fjärden. Det var storm och en stor båt stod med fören rakt upp mot himlen efter att ha gått tungt på grund. De små bogserbåtarna körde omkring som ilskna myror kring den stora båten och innan natten var över var den loss.

Den här bilden tog den underbare fotografen Mats Bäcker på mig 1989. Jag hade precis fått mitt första barn, flanellskjorta var på modet, vilket det plötligt har blivit nu också. Jag är ganska nöjd med livet. Jag fick en fin dotter och något år senare skulle det bli en lika fin son. Lägenheten jag bodde i var en dröm, en dröm som givetvis skulle förstöras för att en klåfingrig människa köpte huset för att renovera och förstöra det. Och givetvis göra det svindyrt att bo där. Vi flyttade, mina barn och jag, men huset och tiden var en av de vackraste i mitt liv.