Jag tittade på en del nya bilder, jag vet inte vad som pågår,men lite känns det som om fotografi börjar närma sig dekorism, något man dekorerar hemmet med. Om jag går tillbaka till sjuttiotalet var det väldigt lite sådant, nu är det väldigt mycket.
Sorglig utveckling. Minst sagt. Jag går i allén till Halki, mobilen i bakfickan. Det är min kamera. Den har många fördelar, kanske några nackdelar också. Jag försöker reda ut det, kanske något med integriteten. Kvaliteten går inte att klaga på.
Vissa morgnar känner jag en viss sorg över tiden. Det spelar ingen roll att man tänker: Jag skiter i det här men det går ju inte. Det finns ingenstans att gå, allt är stängt och vi har utegångsförbud på natten. Visst,jag kan gå ut och promenera i något becksvart, men vad är vitsen. Samtidigt blir jag allt mer rädd för att få skiten eftersom vi kommer allt närmare vaccinationstider.
Vi kanske kan få något besked om och när och hur kring Lucia, så man vet om man ska åka hem över jul eller ej. Det är lite det saken handlar om. Jag sitter säker här men har ingen lust att gå och drälla i Stockholm en månad innan vaccination.
Vi väntar, vi väntar. Vi äldre, som jag, över sjuttio blir väl vaccinerade först, med sjukvården, det pågår under våren och sedan kommer en sommar, en tid då en del är vaccinerade och väldigt många inte. Undrar hur det ska gå med den grekiska turismen? Ska man fortsätta kräva test a 2000 kr för att resa in i landet, ska man fortsätta med restriktioner och munskydd. Jag har blivit så van med munskyddet nu så det känns konstigt att inte ha det. Jag vet att jag hanterar det helt fel, men det känns mentalt helt okej att ha det då jag går in i en affär. Det har säkert en procents betydelse. I Stockholm skulle jag ha det i affären och i Tuben, men inte annars.
Här i Grekland är kritiken stenhård mot regeringen och covid 19. Det finns så mycket folk som inte tror att det existerar, som tror att det är en manipulation osv, eftersom man inte känner någon som är sjuk. En annan sak som är förbryllande, i Sverige smittas fler men det är mycket mindre folk som dör. Jag känner många i Stockholm som är sjuka, men inte värre än en flunsa, i våras kände jag knappt någon som blev sjuk , tre, fyra stycken, nu kan jag lätt räkna upp tio stycken och ingen är helt sjukt sjuk. De går på för egen maskin.
När jag tittar till vänster så ser jag solen. Det är verkligen den stora skillnaden med Sverige, ljuset. Vilket ljus det är här, från hav åtta till 1730 bara bombar det ner på mig och det är en känsla av en fin svensk majdag. Det är egentligen ganska ofattbart.
Den grekiska regeringen ska släppa på restriktionerna till julhandeln, man räknar runt den 16 dec och det är väl där vi kan börja skönja framtiden efter nyår.
Kommentarer
Skicka en kommentar