En söndag i bergen..

Söndag. Nästan ingenting i kylskåpet. Hittade en blomkål, blev soppa igår. Jag är en asket ibland men beställde lingonsylt på Ikea och längtade efter chokladkaka på kvällen.

Det blir kolsvart ute. Kolsvart efter 1900, sedan vill man bara sova. Nätterna blir bara längre och längre. Somnar nu 2130 och vaknar 0700, senast. Det blir snart tio timmars sömn på nätterna. Kanske är det så att det är vad kroppen behöver i denna mörka tid.

Det går inte att snacka bort. Jag lever nära naturen och det här är kroppens och naturens rytm, leva med ljuset. Och Covid på det.

Molnen rör sig på himlen, vissa dagar blir jag lite desperat. Lockdown, ni som inte vet, ska veta, att det är fan inte roligt. Att fylla i en lapp för att göra något är en baggis, att allt är stängt är heller inte någon större affär. Det som är deppigt är att man träffar ingen, ständigt ensam, korta snack med grannen osv, som lägger sig 2000 på kvällen för han vet inte vad han ska göra.

Vi avvaktar och hoppet finns, vi avvaktar och kanske blir vi blåsta. Vi tror på ett vaccin men nu sägs det också att vi ska vara försiktiga eftersom det verkar som man kan bli smittad igen. Det är inte roligt och ingenting ids man titta på. All sport på nätet utan publik är ju helt meningslös.

Sådana tider är det. Ganska meningslösa tider. Våran tid.

Cyklade igår, kör inte uppe i bergen längre, håller mig nere vid havet och cyklar hem i motvind, sidvind, obarmhärtig vind. Uppe i bergen blir vinden plågsam, nästan svårt att hålla sig på vägen, kall jävla vind. Jag glider ner till värmen, cyklar tillbaka till den ravin som kallas Tragea och ligger mitt på ön. Det är där vi bor, den gröna delen, som just nu är extremt grön.

Det blir ingen jul i år om det fortsätter så här. Jag tycker helt enkelt att det känns för farligt att åka hem nu när varenda jäkel smittas och julen ska vara en slags familjesammankomst. Glöm det. Här finns ingen corona och det är bra. Det har droppat något fall tidigare, men nu är det borta. Problemet är ju bara ett annat. Ekonomin. Hur fan ska det gå? Varenda sylta är stängd. Vad ska de leva på?

Himlen svartnar, 10 grader ute, det kommer att stiga till 18 under dagen. Om det inte börjar regna? Vem vet? Såg att De Lillo hade skrivit en roman på 116 sidor. Det är ett format som känns som om man skulle klara av? Och skriva själv menar jag,,,